Italian Mannerist Painter, ca.1512-1571 Italian painter. He was trained in Modena and developed his mature style under the influence of his contemporaries Correggio and Parmigianino in Bologna (1544 ?C 52). There he painted portraits and decorated palaces with frescoes of landscapes and figure compositions in the Mannerist style. In 1552 he was invited by Henry II of France to work under Primaticcio at the Palace of Fontainebleau, where he executed immense murals (most now lost). He remained in France the rest of his life. His mythological landscapes were a principal source of the French Classical landscape tradition, and he was a precursor of Claude Lorrain and Nicolas Poussin.  Related Paintings of ABBATE, Niccolo dell :. | The Rape of Proserpine | The Continence of Scipio | Rape of Proserpine hi res | The Continence of Scipio | Deer Hunt |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Perry, Lilla Calbot
American, 1848-1933
ANTONIAZZO ROMANO
[Italian Early Renaissance Painter, 1430-ca.1510 Antoniazzo was born in the Colonna quarter of Rome. He was influenced at first by the decorative manner of Benozzo Gozzoli and Beato Angelico, as well as by the local painters of Lazio. His first recorded work is from 1461, a replica (untraced) of the miraculous Virgin and Child of St. Luke in the Basilica of Santa Maria Maggiore of Rome, for the seignior of Pesaro, Alessandro Sforza. From 1464 he worked for the papal court, producing at first a triptych of the Virgin and Child with Saints in Rieti. In 1467 he completed the decoration of the funerary chapel of Cardinal Bessarion in the church of Santi Apostoli of Rome, not far from his birthplace. In the centre of the decoration was an icon of the Virgin, now in the Chapel of St Anthony, a copy of the Byzantine icon in the Santa Maria in Cosmedin, the church of the Greeks in Rome. This icon in the Santi Apostoli is one of the most remarkable examples of Antoniazzo's considerable production of Virgins, generally taken from Byzantine models: he was indeed a much sought-after copier of icons. Later he worked to a series of frescoes in the Monastery of Tor de' Specchi in Rome, featuring stories of the life of S. Francesca Romana, and to the decoration of the public rooms of the Palazzo Venezia. In the 1470s Antoniazzo worked to the decoration of the Vatican Palace with artists like Perugino, Melozzo da Forl?? and Ghirlandaio. Through their influence his figures acquired gentler expressions and their garments were ornamented with decorative patterns, though always retaining several Medieval features. Together with Melozzo he worked to frescoes in Santa Maria sopra Minerva, and subsequently painted for that church a famous Annunciation (1482). The painting shows the Dominican Juan de Torquemada (cardinal) (d. 1468) presenting poor girls dowered by the guild of the Annunciation that he founded to the Virgin Mary. In the years between 1475 and 1480 Antoniazzo's production of altarpieces and panels with images of the Virgin increased as a result of the encouragement of the cult of the Virgin by Pope Sixtus IV. His later works show an increasing mannerism in their features, which were later imitated by several painters, whose works had been often attributed to the master. Antoniazzo was one of the three founders of the Compagnia di San Luca, the guild of painters and illuminators in Rome, and signed the statutes in 1478.